Bilden är lånad från http://www.facebook.com/laslandslaget

Digitala sagor är korta berättelser som barnen hittar på och illustrerar med bilder och ljud för att sedan visa på en digital skärm. Bilderna kan vara teckningar som barnen har gjort eller foton av olika saker i skiftande miljöer. Möjligheten att fotografera saker brukar särskilt uppskattas av de barn som inte tycker om att rita. De kan då illustrera sin saga med leksaker, gosedjur med mera – endast fantasin sätter gränser! Dessa saker kan fotograferas i olika vinklar och på olika avstånd för att visuellt skapa liv och dramatik i berättelsen. Sagorna läses och spelas in, eventuellt tillsammans med olika ljudeffekter, med hjälp av ett ljudredigeringsprogram. När de sedan är klara kan man med hjälp av pekskärmsteknik välja vilken saga man vill lyssna på. Själva skärmarna finns på Örnaskolans bibliotek och Hylte folkbibliotek och alla sagor är tänkta att finnas kvar år från år, så även när barnen är äldre kan de om de vill återvända till sin saga och titta/lyssna på den.

Vi började träffen med att fika och därefter tog Viktor Sarge vid med att prata lite kort om projektet och dess syfte, som är att nå teknikovana i alla åldrar.  Veronica Grönte, grundskollärare och fortbildningsledare, berättade sedan om dramaturgins struktur som kan liknas vid en röd tråd, vars ändar bör knytas ihop på slutet. I början av en berättelse finns en fråga; ”hur ska det gå?” och i slutet får den sitt svar; ”så gick det!”. En annan bild av hur en berättelse är uppbyggd var en hinderbana  med en början, en mitt och ett slut. Veronica visade oss hur man kan skapa en berättelse på ett enkelt sätt, med bara en eller ett par meningar, med hjälp av ett så kallat hinderschema. I berättelsen finns en huvudkaraktär, en huvudkonflikt och en lösning. Samtidigt kan fakta vävas in på ett naturligt sätt som är lätt att förstå.
När man arbetar med digitala berättelser bör man börja med den grund-läggande berättarstrukturen och utgå från ”gå över gatan”-sagan. Det är en berättelse som bygger på ett mycket enkelt scenario där någon ska gå över en gata, men stöter på ett problem som sedan får sin lösning. Att få en sådan enkel berättelse att utgå ifrån skapar trygghet och frigör den egna fantasin. Det kan annars vara lätt att låsa sig av prestationsångest. Att det fungerar på detta sätt kunde vi vuxna intyga (kanske vuxna till och med behöver det särskilt!);  ”gå över gatan”-sagan underlättade att komma på egna varianter. Efter denna föredömliga introduktion av Veronica fick vi alla skapa våra egna sagor, rita/fotografera och ljudsätta med våra röster. Fantasin och kreativiteten flödade och resulterade i små spännande sagor. En handlade om dinosaurien som längtade efter att träffa stjärnan på himlen, men inte visste hur. En annan om katten som skulle gå och leka med sin kompis spindeln men blev hindrad av en buss på vägen. Den tekniska hjälpen med att sedan scanna in bilderna och spela in ljud stod Viktor för. Dagen avslutades med filmvisning av alla våra sagor. Då visade Maria J även några av skolbarnens fina sagor. Imponerande! En lärare som hade arbetat med sagorna i sin klass kunde också vittna om att hans elever på detta sätt fått en större fantasi.

Summa summarum; en både rolig, kreativ och lärorik dag! Vill du veta mer om digitala sagor/berättelser, kontakta Viktor Sarge : viktor.Sarge@regionhalland.se

Veronica Grönte, www.forfattarskolan.se

För vinnare av årets pris blev Katarina von Bredow med boken ”Flyga högt”!

Så roligt och så välförtjänt tycker jag eftersom hon länge varit en av mina favoritförfattare!
Lyssnar precis på radioprogrammet och imponeras av barnen som deltar och av deras intervju med Katarina.
Katarina berättar villigt om hur hon arbetar med en bok och att hon till och med gjorde prao på en högstadieskola för att kunna ge boken en verklighetsprägel.

”Att man ska ifrågasätta de ramar som man satt sig inom” är ett av svaren på varför Katarina skrev just denna historia och det är en mening som man kan funderar över i alla åldrar!

Stort GRATTIS Katarina!

Hoppas nu att många bibliotek passar på att uppmärksamma hennes författarskap och priset.

Vill du veta mer så följ länken

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3631

Maria Ehde Andersson

Kryp ner på knä och titta på ditt eget bibliotek. Är barnavdelningarna alltid barnanpassade? Det finns säkert många intressanta iakttagelser att göra!

Via bibliotek.25

Projektet som är ett samarbete mellan Huddinge huvudbibliotek, Huddinge kommuns Kultur- och fritidsförvaltning och Huddinge IF,  ska öka intresset för läsning hos unga fotbollsspelande killar.10-åriga killar som spelar fotboll i Huddinge IF samlas tillsammans med sina pappor för att prata om olika böcker. En av böckerna man ska prata om är Zlatanboken och på torsdag den 24 maj kommer David Lagercrantz, som skrivit boken, att besöka Huddinge bibliotek. Varje deltagare får en egen bokpåse som knyter an till de ämnen som diskuteras under träffarna.

En mycket bra idé, tycker jag och hoppas den slår väl ut. Det skulle vara roligt att få lite mer information från andra bibliotek som samarbetar med idrottsföreningar!

1. Aktivt partnerskap och samarbete - arbeta nära tillsammans med andra människor
   Detta har väl barnbibliotekarier gjort i ”alla tider”. Var det inte barnbibliotekarier som var först och också bäst på att nätverka? Hur är det idag? Har samarbetet ökat eller minskat? Har vi många partners inne i biblioteket eller är vi ute på uppsökande verksamhet ”där barnen och ungdomarna är”? Det skulle vara roligt med några fräscha exempel på båda delarna!
   
2. Flexibla organisatoriska principer – fastna inte i rutiner, var snabbfotad
   Jag tror att de flesta barnbibliotekarier är flexibla och kan släppa gamla rutiner – eller?
3. Erbjud tillgång till allt
   Det gör vi väl idag? Eller är det någon som har några restriktioner? Eller ska man kanske fråga vad som menas med ”allt”?
   Det är kanske snarare så att alla barn och ungdomar vet inte om vad vi erbjuder?
4. Arbeta med kontinuerlig professionell utveckling – nätverka, utbyt erfarenheter
   En uppgift för läns-/regionbiblioteken att främja, men det är också en chefs ansvar att pusha och coacha sina anställda. Men framför allt ett egenansvar! Ensam är aldrig stark i detta sammanhang! Det finns alltid andra som har något att ge!
5. Ha strategier för utvärdering och reflektion
   Ibland tror jag att reflektion är något som måste schemaläggas. Rullar allting på, kan det verka som om vi gjort rätt. Faran är att det vi gör blir rutin och rätt som det är står vi där och undrar hur det som gick så bra plötsligt inte funkar längre.
6. Var lokal, nära människor
   När det gäller vuxna är program med lokal anknytning – t.ex. om gamla hus eller amatörfilmer från 40- 50-talen mycket populära. Någon lokal kändis kan också dra folk. Hur är det på barnsidan? Finns det lokala personligheter som barn eller ungdomar ser upp till? På vårt bibliotek jobbar vi en del med lokala sagor och sägner. En historia om en liten lokal drake som bodde på en namngiven plats eller om trollet med trekantiga öron i Hagshult – sådana historier kan man göra mycket med.
7. Ha belägg för vad du gör, samla bevis, evidens
   Följ barnbiblioteks- och skolforskning, läs uppsatser!
8. Var aktiva när det gäller skapande, utställningar, föreställningar
   Jag vet att barnbibliotekarier ordnar mycket utställningar, många som bygger på barns egen kreativitet. Efterlyser ändå inspirerande exempel!
   
9. Se till att människor är bekväma med konstens uttryck/språk
   Barnperspektivet!
10. Ta risker, testa saker – be disruptive
    Yes!!!

Lo och Maria

Det första bibliotek vi besökte var Holmlia,  som ligger i ett invandrartätt område där det talas 24 olika språk och där 31,3 % av befolkningen är mellan 0-19 år.

Här var foluset på aktiviteter och ”tilbud” för barn och unga. Man arbetar mycket aktivt mot rasism, fördomar, diskriminering och intolerans och har en stor samling böcker om desa ämnen, mest skönlitteratur. Ett motto är ” Den du kjonner – frykter du ikke”.

Det projekt som jag framför allt frastnade för här var  nyeLESEFRØ som handlade om samarbete mellan bibliotek och förskolor.  Fundamentet i projektet var att boksamlingar placerdes på  förskolorna och skulle förmedlas och anvädas där av förskolepersonalen och för  föräldrarna till hemlån. Biblioteket  stöttade förskolepersonalen med fortbildning och träffar och dialogen med förskolepersonalen var mycket viktig.

En annan viktig sak var att böckerna skulle placeras på läsavänliga ställen i barnhöjd så att barnen lätt skulle få tag på dem. 

 Viktigast av allt var nog ändå alla aktiviteter kring läsningen och här har vi nog en del nytt att hämta! Många av barnen var inte vana vid att umgås med böcker och därför försökte man få böcker och läsning att bli en naturlig del av vardagen, barnen uppmuntrades att läsa vid matbordet, på toaletten, i snön, på tur – ja, överallt!

Det lades stor vikt vid böcker på olika  modersmål och ett överraskande resultat av att det fanns böcker på många olika språk, var att barnen lånade hem böcker   på en massa olika språk. Det var ett sätt att synliggöra att det är lika bra och lika viktigt med alla språk och har varit en stor resurs i projektet.

Projektet innehåller också en mängd fasta arrangemang; Bokfest på förskolan, Skolstartsfest på biblioteket, Bokcaféer och familjeträffar för att nämna några. Föräldrarns och familjernas deltagande och delaktighet i dessa arrangemang är en grundförutsättning.

Typiskt nog så var jag så upptagen av att skriva och lyssna att det blev få foton tagna på just detta bibliotek! Ni får nöja er med sn gammal goding på norska som stod i en hylla med kärlekslitteratur!

Maria Ehde Andersson